Idag är det nog några av oss som är lite sega efter den fest som är den största och ljuvligaste av alla svenska fester. Där jag befann mig på ett
koloniområde i Malmö var det en glädjens dag, folk var glada, finklädda och verkligen på festhumör.
Det luktade nykokt potatis med dill, det luktade sött i luften av jasmin och fram på småtimmarna luktade det svensk sommarnatt, doften av grillad korv låg tät.
Denna festnatt dansar, sjunger och skålar vi med goda vänner och ibland med någon som liksom ramlar in och som för en liten stund vill vara med och det är helt i sin ordning. Det var en mycket trivsam och god tillställning tillsammans med folk utan tolk. Vi är vi dom ursprungliga malmöborna med ett minimalt inslag av integrerade nya svenskar.
Vi dansar ringdanser och sjunger de sånger vi lärt oss som barn, kransar är knutna med mer eller mindre lyckade resultat och barnen stojar omkring så som vi också gjorde en gång för länge sedan. Våra traditioner
och vår kulturella identitet är det som binder oss samman och ger oss glädje och styrka.
När barnen fått sitt och sover sött på kudden tar dansbandet vid på scenen och det är dags för den äldre generationen att svänga de lurviga i dansens virvlar. Den värsta musik jag kan lyssna på är dansband, då flyr jag fältet men inte inatt. Nu vill jag på förhand be alla dansbandsfanatiker om ursäkt och överséende men jag har kommit på en grej.
Eftersom Petterssons är en Sverigevänlig blogg och upprätthåller en massiv islamkritisk ton vill jag härmed informera om en strategi för att kunna behålla svenska oaser i vårt mer och mer islamiserade samhälle. Vi borde bygga fler dansställen á la 50-tal och på dessa hyra in små eller större dansband som maler på med denna musikgenre och vi lär inte se islamister där i första taget men………för hur länge?
Eftersom sillen kräva starka drycker var det cykel som gällde som kommunikationsmedel igår och glad i hågen gränslade vi
järnhästarna för att ta oss till våra vänner och festplats men vi hade endast cyklat några hundra meter då vi stötte på hinder.
Ett stort j***a pyjamasgäng eller kalla det för handukshuvuden och då har även den mest trögtänkte redan förstått och räknat ut att jag hade hamnat mitt i en stor grupp fredagsbönemussar. ( har ingen bild då det var skarpt läge)
De nya ”svenskarna” blockerade både en väldigt bred trottoar och hela cykelbanan (Ystadsvägen vid Bryggeriet) utan att ha någon som helst koll på att kanske det skulle finnas någon annan invånare i staden än just dom på denna del av jordklotet. Dessa ”våra” nya ”vänner” tror…..nä de vet att dom äger marken dom trampar men det sätter jag ett stort P för.
Cykelringklockan är lag och en välsignelse och även den mänskliga rösten som jag i detta läge använde till maxima styrka, jag återger inte här de kraftuttryck jag kände i denna stund vara befogade och som dom fick höra. Jag gav järnet och vek inte av en tum utan ifrågasatte deras intelligens och om dom verkligen var personer att kunna vistas på mera civiliserade breddgrader än vad dom var vanda vid.
Kära bloggbesökare ni ska nu få lyssna på Paul Weston en brittisk politiker som liksom många av oss ser att det går åt skogen för oss toleranta, ödmjuka, skuldbelagda västerlänningar. Jag tackar bloggbesökaren Lena99 för länken, Tack.
