Nej jag var inte där, jag valde bort att bevista manifestationen mot rasism för nu helt plötsligt har man av en konstig anledning ändrat synsättet om att det inte längre är viktigt med vem som är den rasistiske. När man fann att det var araber som satt med Svarte Petter då blev det liksom annat ljud i skällan.
Enligt arrangören är det helt ovidkommande vem som är
rasist och då känns det som om man inte på riktigt vill göra något åt problemet. Min kompis kände att om hon skulle tillverkat det där plakatet som hon först hade som avsikt att ha med på nämnda manifestation då skulle hon varit illa sedd.
”Jag blev kallad för hora av araber och somalier för att jag är svensk”, detta plakat hade inte varit gångbart i den församling som ännu vill famla i mörkret och lulla vidare i fantasivärlden om att mulitkulti är paradiset på jorden.
Man kämpar på och det ända in i våra universitet och högskolor om att förtiga och negligera det vi kan se omkring oss varje dag. Jenny Kiiskinen, Anders S Wigerfelt och Berit Wigerfelt, forskare vid Malmö Institute for Studies of Migration, Diversity and Welfare och lärare vid institutionen för globala politiska studier, på Malmö högskola skriver. ”De flesta 
som inte tillhör någon minoritet har en bild av att Sverige är icke-rasistiskt och att hudfärg inte har någon större betydelse. Men den forskning vi bedriver vid Malmö högskola visar motsatsen…..”
Jag läste artikeln i Sydsvenskan och som vanligt blir jag gruvligt besviken på de där frågorna och svaren som aldrig kommer. Det är nästan bud på att man tar och forskar lite själv. På sätt och vis är det det jag gör varje dag när jag pratar men gammal som ung i min stad Malmö.
Rasismen i min stad beror på den ohämmade invandringspolitiken med folk från när och fjärran som inte kan hålla sams varken inbördes eller med andra nationaliteter och i kombination med att svensken börjat att sätta ned foten istället för att huka sig. Vi börjar alla att se om vårt eget hus.
Vi blir fler och fler för varje dag som inser att det varken är upplyftande eller särskilt hälsosamt för oss som var här först att tvingas stå tillbaka för andra länders medborgare. Vi har att göra med många andra kulturers levnadssätt och synsätt, kulturer som aldrig någonsin varit i närheten av svenska ställda antirasistmål och policydokument.
Hur kan någon inbilla sig att lilla Sverige med den lilla självutnämnde världens godaste befolkning ska kunna ändra de nyss komna svenskarna och har vi ärligt talat rätt att klampa in i allas kulturer? Har
vi rätt att ändra om det vi värnar om, allas (utom svenskars) rätt till egen kultur när vi har ändrat vår grundlag 2010 och där står det skrivet att vi är ett mångkulturellt samhälle?
Av erfarenhet vet vi att andras bagage från fjärran land är mer värt så hur ska vi nu gå vidare.
Ska vi dra fram rasismen i ljuset eller ska vi fortsätta låta svensken bära hundhuvudet?
Som jag ser det är det av allra största vikt att veta vem och vilka som beter sig illa i vårt land men om det inte skulle vara viktigt då kan vi lägga ner projektet om Sverige allas land.
