Ernie Englund var en lysande instrumentalist som älskade att spela storbandsjazz och som ofta hördes i studiosammanhang, inklusive Harry Arnolds Radioband i början av sextiotalet och senare i Radiojazzgruppen.
Han föddes i Chicago och kom våren 1952 till Sverige för att träffa släktingar på sin fars sida. Plötsligt dök han upp på Nalen och det visade sig att han hade ett förflutet i flera kända storband, inklusive Les Browns orkester där han kom med redan som 16-åring år 1944. Englund, som hoppade in och spelade, gjorde succé hos Nalen-publiken, blev engagerad som solist, framträdde med både Arne Domnérus och Carl-Henrik Norin och medverkade på skivinspelningar med Delta Rhythm Boys.
Han återvände till USA men blev våren 1953 uppringd av Simon Brehm, som ville att han skulle komma tillbaka och ingå i hans orkester. 1953-54 spelade han med Brehm och sedan bildade han ett eget band som blev en av folkparkernas största attraktioner och som han ledde i drygt ett decennium.
Genom åren gjorde han flera framgångsrika skivor som sweet-trumpetare. ”Den ena röd, den andra vit” blev en stor hit 1955, och några år senare kom ”Gotländsk sommarnatt”. Englund har också gått till historien för att han gjorde den första svenska rock-skivan, en version av Bill Haleys ”Crazy man crazy” inspelad i november 1953, där han också framträdde som sångare.
