I förmiddags lämnade vi vackra Västergötland för att efter några stopp anlända Södermanland och har slagit läger i en stad vid kusten ,nu är vi inte precis
strandsatta i denna kuststad utan tvärtemot, vi har packat upp i en av stadens bättre hotell. Här ska levas lyxliv några dagar i glada vänners lag. Vi är vid Östersjön och vi har vädret med oss, soligt och varmt.
På vår väg stannade vi en stund i en skog som var så tyst, man kände som om man befann sig i ett vakum och jag började genast som igår att plocka blåbär, jag är en samlare med gener från generationers kvinnor före mig och ingen svamlare som en lustig kommentator trodde att jag skrev igår.
Jo jag erkänner,jag kan svamla men inte så ofta för för det mesta är jag knivskarp i både handling och tanke……..Nu känns det dock som svammel och jag går raskt vidare i berättelsen om
resan genom en liten del av vårt vackra land.
En liten fikastund vid Vätterns västra strand strax bredvid Götakanal, den kaffestunden satt som handen i handsken och gav energi för den fortsatta resan. Nu slumpade det sig att en stor väldigt gammal segelbåt från 1876 gled förbi och den förevigade jag, vi blev bjudna ombord längre ner i kanalen efter de passerat broöppningen men för oss var där ingen tid för det, vi var på väg.
Karlsborg kändes som ytterligare en svensk stad att ta till sitt hjärta och här hörde jag enbart mitt eget tungomål men med en såklart annorlunda touch på ordens uttal men klart begriplig och förståelig men hur och om min vackra skånska förstods till fullo av ortsbefolkningen vet jag inte, men jag tror det.
Efter att kaffet var uppdrucket och fötterna var svalkade i 
sjön begav vi oss på väg igen. Jag hade blivit lite varnad för Katrineholm och några orter till, orter att undvika om jag ville slippa hucklen och pyjamasherrar men vi körde igenom och jag förstod precis att det inte var en onödig uppmaning utan här var dom.
Här var dom som jag ser både till vardags och till helg i min egen stad Malmö, vad vill dom med Sverige? Gillar vi dom, gillar dom oss, jag funderade över hur mycket eller hur lite immigrantöppnagränserntillallaavurmarna
umgås med dessa med hucklen, tält och pyjamas och var ser vi dessa nya ”svenskar” i arbete, vad gör dom om dagarna?
Utan tvivel börjar jag att känna igen mig och när skylten visade mot Nyköping stod där en havererad lastbil i gropakanten (diket) med somalier runtomkring, Nyköping here we come i en strid ström…..
