Insändare
Till Maria Lovén, Sydsvenskan
Mina ögon tårades i morse när jag läste det näpna reportaget om dom små ensamkommande afghanska flyktingpojkarna nere i Falsterbo.
Särskilt när jag såg bilden av deras små skor i skostället! Den bilden påminner mig om när Snövit kom in i dom sju dvärgarnas hus och fick se deras små skor uppradade på liknande sätt som dom små afghanska pojkarnas. En mycket känslofull bild som inte lämnar ett öga torrt!
För att reportaget känslomässigt skulle vara en fullpoängare så saknar jag en bild där husfadern Torbjörn Wiik läser en godnattsaga för dom små.
Jag saknar också en redogörelse för hur dom små tog sig till Sverige. Säkert har dessa stackare precis som många av dom andra småttingarna promenerat i åratal, legat gömda under lastbilar, kanske simmande tagit sig över Medelhavet, suttit i mörka kalla containrar. Det hade varit intressant att få ta del av och jag hoppas att du följer upp detta reportage och redogör för detta.
För det kan väl inte vara så att man har satt sig på ett flyg i Kabul och stigit av i t.ex. Köpenhamn och tagit tåget över Öresundsbron eller på något liknande sätt bekvämt rest till Europa?
I reportaget så framkommer det på ett fint sätt hur mycket dom små saknar sina mödrar och syskon. Jag hoppas att du har lugnat dom små och förklarat för dom att mamma och syskonen, kusiner och sysslingar och pysslingar, ja i princip den dom vill snart är här i Sverige också.
Jag tackar ännu en gång för ett gripande reportage och jag överväger faktiskt att åka ner till Falsterbo med lite leksaker till dom små.
Eller hade det kanske varit mer befogat att åka ner med lite raklödder, rakblad och några kondomer?
Vad tycker du?
Med vänliga hälsningar
Sandor Herold, Malmö
