The Four Seasons var en rockgrupp bildad 1960 i Newark, New Jersey, USA.
De bestod i sin första inkarnation av Frankie Valli (sång), Tommy DeVito (gitarr, sång), Bob Gaudio (sång, keyboard), och Nick Massi (bas, sång). Gaudio samskrev även flertalet av gruppens låtar med producenten Bob Crewe. The Four Seasons var en av få vita musikgrupper från USA som lyckades hålla sig kvar på listorna under ”the british invasion”. Gruppens frontfigur Frankie Valli var känd för att sjunga med falsettröst, vilket han exempelvis gjorde på gruppens tre första hits, ”Sherry” (1962), ”Big Girls Don’t Cry” (1962) och ”Walk Like a Man” (1963) som alla tre nådde förstaplatsen på Billboard Hot 100-listan. Från genombrottet 1962 till 1976 hade The Four Seasons ett 30-tal hits i USA.
De spelade under de första framgångsrika åren in för skivbolaget Vee-Jay Records, men bytte till Philips Records efter att Vee-Jay råkat i finansiell kris. De vidtog även rättsliga åtgärder mot Vee-Jay som under 1964 fortsatte hävda rätten till gruppens inspelade material. Detta skadade dock inte deras skivförsäljning och de hade under tiden en stor singelhit med låten ”Dawn (Go Away)”. Samma år släpptes ”Rag Doll” som de åter fick en Billboard-etta med, och den blev en stor framgång i Storbritannien där den nådde #2 på singellistan. B-sidan på den singeln var originalversionen av ”Silence is Golden” som The Tremeloes fick en stor hit med 1967.
I september 1965 lämnade den ursprungliga medlemmen Nick Massi gruppen och ersattes av Joe Long. Några framgångsrika singlar under andra hälften av 1960-talet var ”Let’s Hang On!” (1965), ”Opus 17 (Don’t You Worry About Me)”, ”I’ve Got You Under My Skin” (båda 1966) och ”C’mon Marianne” (1967). 1969 hade dock musikklimatet skiftat drastiskt och 1970 var den ursprungliga upplagan av gruppen definitivt upplöst samtidigt som man skrev ett i efterhand misslyckat kontrakt hos Motown. Frankie Valli fortsatte att spela in under gruppnamnet tillsammans med en mängd skiftande musiker under tidigt 1970-tal. Bob Gaudio fortsatte samarbeta med Valli som producent och låtskrivare.
1975 efter år i skymundan fick gruppen dock en stor nytändning då singlarna ”The Night” och ”Who Loves You” nådde höga placeringar både i USA och Storbritannien. I januari 1976 nådde singeln ”December 1963 (Oh What a Night)” (skriven av Bob Gaudio) förstaplats både på Billboard Hot 100 i USA och singellistan i Storbritannien. Den efterföljande singeln ”Silver Star” markerade dock slutet för gruppens andra och sista storhetstid. Gruppen fortsatte turnera i olika upplagar under 1980-talet, 1990-talet och in på 2000-talet. Gruppen invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1990 och i ”Vocal Group Hall of Fame” 1999.
Musikalen The Jersey Boys som bland annat spelas i London baserar sig på gruppens historia.
Svenska Wikipedia därifrån till engelska i den vänstra marginalen.
Little Darlin` (1957)
Why Do Fools Fall in Love (1962)
Sherry (1962)
Walk like a man(1963)
Rag Doll (1964)
Big Girls Dont cry (1962)
Två gånger har jag skrivit en text här och två gånger har jag glömt att spara den, så när jag nu gör ett tredje försök så blir det inget utöver det vanliga. Vi på musikredaktionen ber att få tacka alla som tittar in på våra två olika musikinlägg där ”Tre skivor till kaffet” står för musik som är lite äldre, gränsen går den 1/1 1970 medan vårt söndagsinlägg sysslar med både nyare och äldre musik, men med tyngdpunkt på det nyare. Jag skriver inte ny musik för det får ni säkert i er ändå, men även Söndagsmusiken spelar ibland lite äldre musik och då företrädesvis gammal rockabilly. Nästa spelning hålls i tuff konkurrens med OS-avslutningen i Sotji. Men vi är födda optimister och tror att ni kanske har tid över för oss också. Inlägget står ju faktiskt kvar och kan i princip läsas och spelas närsomhelst. Men kom ihåg när det startar, det är alla söndagar klockan 18:00, det räcker. Om vi inte kan så meddelas det i god tid.
Uppdaterad 21- 02 – 2015 på grund av det som står nästan längst ner i texten om bandet. ”Musikalen The Jersey Boys, som bland annat spelats i London och på Broadway i New York, baserar sig på The Four Seasons historia”. Nu ska Norrköpings Teater eller Kinateatern i Stockholm spela musikalen, med premiär i september i år. Jag tyckte att det kunde vara värt att ta upp här, ifall någon av er kan vara intresserade. Det var inte så mycket som var klart än, men Norrköping är ju en gammal musicalstad, så det lär nog bli både ett se och hörbart framträdande, om den spelas där. Den har gått i New York på Broadway i 10 år och i London lika länge. Så här skriver man i Folkbladet Norrköping.
